Strax söder om Skuleskogens nationalpark, mellan havsstranden och Förberget, finns ett bortglömt gammalt stenbrott som ingen längre minns. Idag är det svårt att ens uppfatta det i naturen och av den kaj som en gång användes för att frakta ut stenen finns nu bara spridda stockar kvar i vattenbrynet.

Hade det inte varit för att märkägaren sparat ett gammalt servitut så skulle ingen längre känna till vad som utspelats där ute i den obanade terrängen. Historien om stenbrottet har inte förts vidare i byn och ingen känner längre någon som kände någon. Kanske för att arbetarna kom utifrån, eller för att det låg en bra bit från bebyggelsen. Men servitutet finns kvar och där nämns det vad stenen skulle användas till.

Riksdagshuset i Stockholm började byggas 1895 på Helgeandsholmen i Stockholm och komplexet skulle då också inrymma Sveriges riksbank. Stenen till fasaden hämtades enligt servitutet just från det gamla stenbrottet: en rödskimrande Nordingrågranit, en granit av rapakivityp som också är Ångermanlands landskapssten.

När Vibyggerå hembygdsförening upptäckte stenbrottet på en utflykt ville de hedra den glömda epoken genom att placera en av de kvarlämnade stenarna inne i byn. Sagt och gjort, våren 2005 fick de hjälp av markägaren att dra en fem meter lång sten med traktor över en myr och in till byn. Och där står den nu vid Vibyggerå gamla kyrka, Riksbanksstenen, en sten som kunde varit en del av Riksbankshuset men som inte blev det, ett minne över något som ingen minns.

Parkering och informationstavla finns i anslutning till Vibyggerå gamla kyrka.