Tjurkös största och enda skyltade sevärdhet ligger på öns norra sida och består vid en första anblick av ett hål i marken, några högar med stenkross och några spridda byggnader. Men för den som bemödar sig med att vandra den 2,5 kilometer långa slingan runt området öppnar sig en tidsepok då den idylliska skärgårdsön var dränkt i ett ständigt slammer av hammare, en tid då ön kallades för ”Stenhuggarön” och dominerade den tyska marknaden för granit.

I mitten av 1800-talet hade Tyskland ett enormt behov av granit för att kunna uppföra sina fästningar, kanaler och hamnar såväl som ändlösa kilometer med gator. Blekinge låg på ett bekvämt avstånd och hade både sten och billig arbetskraft. Till en början bröts det i små, privata stenbrott vilka man fortfarande kan se slagghögar från på de mest oväntade ställen i landskapet. Men när den tyska fortifikationsingenjören Frans Herman Wolff anlände till Tjurkö 1862 inleddes en industriell epok som skulle vara i över 40 år. Som mest sysselsattes 800 man, varav många var straffångar att med hammare och mejsel hugga ut så mycket sten som möjligt ur ön. Runt stenhuggeriet växte snart ett helt samhälle upp med affärer, skola och till och med en likbod. Den industriella revolutionen hade kommit till Tjurkö och för de fattiga öborna som tidigare livnärt sig på fisket skulle livet aldrig bli det samma.

Lönsamheten i stenhuggeriet var god, men lönerna och arbetsförhållandena urusla. Under 1900-talets början började arbetarna att ansluta sig fackligt med strejker som följd. Samtidigt ökade konkurrensen med nyanlagda stenbrott runt Karlshamn där den eftertraktade graniten fanns i överflöd och som erbjöd bättre arbetsvillkor. Tjurkö Stenhuggeri hade riktat in sig på den tyska marknaden och när så andra världskriget började och all export förbjöds var verksamheten praktiskt taget över. Stenhuggeriet hämtade sig aldrig och idag finns bara spridda byggnader, ruiner och slagghögar kvar av vad som en gång var ett helt samhälle.

Skansarna på Tjurkö och Sturkö med sina batterier, liksom de flesta andra militära installationer från början av förra sekelskiftet är alla byggda av granit från Tjurkö, vilket gör ett besök till stenhuggeriet till en väsentlig del av en militär utflykt på ön.