En resa till Rörö är inget man gör i en handvändning, från Göteborgs centrum tar det nästan två timmar och två färjor att nå ön. Här finns det inget av det som förknippas med den södra skärgårdens idyll. Det finns inget strandliv och få turister. Istället är det en kal, bister miljö som lockar där få träd kan växa i den konstanta blåsten.

Öns historia speglar dess geografiska läge. Legenden säger att kung Håkon Håkonsson grundade den första bosättningen någon gång på 1200-talet för att inrätta vårdkasar. Genom århundrandena fungerade sedan ön som lotsstation och än idag som sjöräddningsstation.
De flesta av öns 260 invånare är fiskare men någon eller några är också folkkonstnärer.

Bohuslän är den region som ser mest drivsopor i Sverige, och ytteröarna då helt klart mest. Hela västra sidan av ön är belamrad med förlorat gods och sopor som drivit med vattnet med Rörö som slutdestination. Någon eller några har försökt vända den sorgliga evighetssoptippen till något positivt genom att bygga konstverk och kojor av vrakgodset. Mest energi har lagts på att flytta den legendariska studentkrogen Kellys Bar från Andra Långgatan till Rörö.

Kellys Bar och de andra installationerna är tillgängliga året runt, men för att göra det mesta av promenaden rekommenderas att man besöker ön under de varmare månaderna. Missa inte heller den mystiska labyrinten som ligger på den nordvästra sidan av ön.