Vid gränsen mellan Dalarna och Värmland ligger den lilla byn Tyfors. Här finns motorbanan Hedparken, en skjutbana och oändligt mycket skog. Här finns också en topphemlig krutfabrik som skulle bistå Bofors under andra världskriget.

När kriget bröt ut 1939 behövde Sverige öka sina lager med ammunition i en snabbare takt än vad Bofors kunde producera och det blev nödvändigt att inrätta en krigsproduktion. Byn Tyfors valdes på grund av sitt strategiska läge djupt inne i Dalarnas djupa skogar, men som trots sitt isolerade läge hade bra kommunikationer ut i landet.

Anläggningen byggdes upp i samarbete med Hellefors bruk som kunde förse fabriken med arbetskraft och bestod av två separata fabriker, en ovan jord och en insprängd i urberget. Olika pappersbruk levererade pappersmassa till den underjordiska delen av fabriken via järnvägen med avlastning vid Tyfors station. Där förädlades den till nitrocellulosa, bomullskrut, som sedan fraktades ner i blött tillstånd till Tyfors 1 för vidare bearbetning till röksvagt krut.

I torrt tillstånd är bomullskrut extremt volatilt så för att minimera olycksrisken byggdes krutfabriken upp som femton separerade enheter. Under åren 1940 till 1945 arbetade runt 100 till 200 personer i fabriken till en dagslön på ungefär 10 kronor. Det var framförallt kvinnor som arbetade här i Tyfors 1 och det var ett smutsigt arbete med primitiva tillverkningsmetoder. Väl färdigt packades krutet i karduser och skickades vidare till ammunitionsfabriker för att bli drivladdning i bland annat Bofors luftvärnskanon m/40.

När kriget tog slut upphörde också produktionen, även om anläggningen fanns kvar för reservproduktion fram till 1973. När avtalet med Hellefors bruk upphörde 1981 skulle området återställas men istället lämnades det åt sitt öde.

Under senare år har flera av byggnaderna använts av motorbanan som skrotupplag och mycket har farit illa av vandalism genom åren, men i stort så ligger krutfabriken fortfarande kvar där ute i skogen halvt om halvt bortglömd.