Mångdala Hammarsmedja

EN UDDA UTFLYKT


Om man slår in koordinaterna till Mångdala hammarsmedja blir man ledd in på en grusväg som passar bäst för fyrhjulsdrivna fordon. Vid vägens slut möts man av Norrboåns porlande vatten och ett problem. En gång i tiden gick det en bro över till ruinen efter Mångdala smedja, men den är sedan länge bortspolad. Antingen får man vända och leta efter en annan väg, eller testa sin tur och balans genom att korsa vattendraget till fots.

Mångdala uppfördes 1833 som en Lancashiresmedja, en teknik från England som då kommit att ersätta den äldre tyska smidestekniken. Lancashiresmidet innebar att man istället för en härd och hammare använde dubbla uppsättningar av varje, en för upphettning och en för utsmidning. Härdarna var täckta och den bortgående värmen kunde på så sätt användas för att förvärma tackjärnet, vilket sparade på energi. Det var sammantaget en mer effektiv metod som kunde öka produktionen i smedjorna markant.

Under smedjans aktiva år slog den sju ton tunga mumblingshammaren ett slag i sekunden, en rytm som kunde höras vida omkring, innan den stannade för gott 1876 när tillverkningen av stångjärn flyttades till Abäckshyttan vid Nyhammar. Efter det kom smedjan tillsammans med omgivande byggnader att sakta förfalla.

Nu är det länge sedan Måndala smedja ens var någon turistattraktion och skogen har börjat återta området. Men den som trotsar den täta vegetationen finner en osedvanligt vacker ruin med höga väggar och valv gömd där inne. Mellan en sprucken kvarnsten har ett träd börjat sin resa och spänner man ögonen ordentligt kan man hitta den gamla grävda kanalen dold i sly.

Det finns bättre vägar till Mångdala hammarsmedja än den uppenbara över ån. Bäst är att själv studera en karta innan besöket. Skyltning saknas.


BESÖKSINFORMATION


Öppna i Google Maps