I slutet av 1980-talet ökade behovet av att importera naturgas och problemet uppstod hur den skulle förvaras på ett säkert sätt. För att utreda vilka möjligheter och metoder som fanns att tillgå byggdes en försöksanläggning i Grängesberg.

Berganläggningen bestod av tre sprängda rum som kläddes i olika material, ett med plast, ett med tunnplåt och ett med tjockplåt. Berget i sig skulle sedan fungera som en naturlig tryckkammare. Från foten av berget ledde en sprängd tunnel till toppen av rummen där mätinstrumenten var installerade, en annan tunnel gick nedåt i berget till foten av rummen där det fanns inspektionsluckor. Experimentet gav till slut inte så mycket, men det var ett viktigt första steg mot de underjordiska lager i urberg vi använder oss av idag.

Grinden till anläggningen stängdes och bergrummet glömdes bort. Med åren gick bolaget som ansvarat för projektet i konkurs och eftersom bergrummet inte ingår i någon gruvfastighet har inte heller kommunen ansvar. Sedan någon gång i mitten av 00-talet har den mystiska öppningen i berget istället lockat nyfikna besökare som förundrat sig över syftet med all utrustning i den övre tunneln.

Taket är inte skrotat vilket betyder att det kan ramla ner stenar och det finns ingen ventilation i tunneln så dammet ligger tungt i luften, det finns inte heller mycket att se men det är absolut en udda utflykt.