Sördalens konsthjul i Säter är en kraftöverföringsanläggning för gruvdrift från tiden innan elektriciteten gjort sitt intåg. I gruvorna skulle manskap, redskap och ved ner i djupen samtidigt som vatten och malm skulle upp. Från början fick man driva pumpar och uppfordringsverk med handkraft, eller med oxar och hästar. En effektivare lösning kom till Bispbergs gruva 1609 i form av en gruvkonst. Vid Ljusterån i Säter 2,5 kilometer från gruvan uppfördes då Sördalens konsthjul och konstgång.

Anläggningen bestod av ett stort vattenhjul med en diameter på 8,5 meter som i sin tur drev kilometer av ihopfogade stänger. Rörelsen som började i den första stången fortplantades till nästa och förde kraften från vattnet ända bort till gruvan. Metoden var egentligen både dyr och ineffektiv, av 16 hästkrafter vid hjulet fanns bara 3 kvar när den sista stången nådde gruvan, men malmens kvalitet motiverade bygget.

Anläggningen uppfördes första gången 1609 och moderniserades 1698 av konstmästaren Kristoffer Polhem. Olika versioner var sedan i drift ända fram till 1921 då det konstanta gnisslet från ”Säterkönsta” tystnade för sista gången.

Det som på 1700-talet omnämndes som ett av Dalarnas sju underverk har idag delvis rekonstruerats. Hjulhuset är från 1740 men hjulet där inne är från 1999. Ungefär trettio meter av konstgången har också byggts upp och hembygdsföreningen som förvaltar Sördalens konsthjul visar upp funktionen på begäran.

Tillsammans med ett besök till Vasalaven vid Bispbergs gruva är det en fascinerande utflykt som varmt rekommenderas för att få en inblick i tiden då malmen här betydde allt.

Sördalens Konsthjul ingår i den bortglömda satsningen Silverringen, en kulturslinga med flera intressanta besöksmål.