Av alla Gotlands kyrkoruiner är Elinghems ödekyrka en av de absolut vackraste. Kyrkan omges av en låg och bred mur som möjligtvis är resterna av en fornborg, som då är äldre än själva kyrkobyggnaden. Platsen har varit viktig under hednisk tid vilket gravfältet på andra sidan landsvägen vittnar om. Att uppföra kyrkor på eller i anslutning till hedniska religiösa platser var ett vanligt sätt att underlätta övergången till den nya religionen, så teorin om fornborgen är inte allt för långsökt.

Elinghems ödekyrka uppfördes i mitten av 1200-talet av murad kalksten och var 18 meter lång och 9 meter bred. Kyrkan har varit övergiven sedan 1600-talet, möjligtvis efter en brand, och den restaurerades med förstärkningar under åren 1923 – 1924. Ruinen består av det tolv meter höga långhuset och intilliggande koret. Altarbordet av kalksten står kvar på sin plats och även en dopfunt samt en vigvattensskål finns kvar inne i ruinen.

Det mest anmärkningsvärda och spännande med Elinghems ödekyrka är inte det spöklika intrycket utan den smala lilla trappan i den västra gaveln som leder upp till kyrkvinden, varifrån man har utsikt ned över ruinens innandöme. Det är sällsynt att att en sådan detalj är bevarat och tillgänglig så bara den detaljen gör kyrkoruinen väl värd en omväg.

Parkering och enklare informationsskylt finns i anslutning till ruinen.