Stora gravrösen från bronsåldern återfinns lite varstans i landet, ibland är de mindre och ibland är de nästan osannolikt stora. Ibland har de odlats bort och ibland har de förstörts genom plundring. Gemensamt för dem är att det är svårt att föreställa sig hur de är uppbyggda; är det bara sten kastad på sten eller har det funnits en plan?

I byn Kauparve på Gotland får man svaret på frågan. Kauparveröset har undersökts av arkeologer 1941, 1948 och 1967. Vid det senaste tillfället gjordes en totalundersökning där röset demonterades för att sedan lämnas öppet.

Vid undersökningen fann man att röset byggts om vid flera tillfällen. Till den första begravningen byggdes ett 3 meter högt torn av staplad kalksten med en kallmurad kista inuti. I kistan återfanns obrända människoben och en spiralnål av brons. Vid nästa begravning hade tornet delvis rasat och man grävde sig in tornmuren för att där bygga en kista med täckhäll. I den återfanns ben och delar av ett bronsspänne. Man byggde även en yttre mur, cirka 1 meter bred och 0,6 meter hög, som stöd för de stenar som nu fick täcka graven. Graven var då tårtformad, med raka kanter och med välvd inre stenfyllning.

Under järnåldern återanvändes graven för ytterligare tre begravningar. Då lades benen i utrymmet mellan tornet och muren innan hela anläggningen täcktes av stenar tills det fick formen av ett röse. Efter den sista undersökningen av Kauparveröset lämnades de olika byggepokerna exponerade, vilket gör att besökaren idag kan se de inre delarna av röset som i vanliga fall ligger gömda.

För den med ont om tid bör Kauparveröset få förtur på rundresan kring Gotlands fornminnen. Det finns ytterst få andra möjligheter att på så nära håll få se hur en bronsåldersgrav ser ut under stenmassorna och alla med möjlighet bör ta chansen.

Parkering och informationstavla finns i anslutning till röset.