Norsholmen är en kal och ogästvänlig halvö på norra norra Fårö där bara några envisa enbuskar klamrar sig fast, omgivna av vidsträckta torr- och fuktängar. Här trivs egentligen bara får och fåglar så större delen av halvön är sedan 1967 också fågelskyddsområde.

Ända in på 1800-talet var Norsholmen en ö och därför är det lite märkligt att det finns en medeltida ödekyrkogård här, långt ifrån närmaste by. Kyrkogården består av en ringvall av löst lagd sten som är ca 70 centimeter hög och 30 meter i diameter. Inuti ringvallen har flera gravar påträffats och också en mindre husgrund som förmodas vara resterna av ett kapell.

Kyrkogården har, kanske på grund av sitt isolerade läge och märkliga utformning, plundrats och vandaliserats vid ett flertal tillfällen genom åren. Efter en arkeologisk undersökning under 1930-talet utsattes kyrkogården för en rovgrävning som förstörde lämningar i stor utsträckning, vilket försvårade den mer utförliga utgrävning som sedan utfördes 1995. Plundringen hade lämnat skelettdelar i en stor röra men det gick ända att fastslå att där fanns fem individer mellan 12 och 35 år, varav tre var män.

Även fast gravarna var omrörda så fann arkeologerna ett ben längst ner i botten av en grav som senare kunde dateras till 1440-talet. Enstaka skelettdelar låg också i sin ursprungliga position med huvudet åt väster, vilket är traditionellt för kristna begravningar.

Varför en kristen kyrkogård med kapell uppförts ute på Norsholmen är höjt i dunkel. Det är inte heller någon vidare spektakulär fornlämning i sig, men på väg ut till skeppsvraket Fortuna och kalkstensindustrin utgör ändå kyrkogården ett stopp på vägen.

Var uppmärksam på att området har tillträdesförbud på grund av fågelskyddsområdet mellan den 15 mars och den 15 juli. Parkering finns vid Fårö Sjöräddningsmuseum i Ekeviken.