Den som besöker naturreservatet Gamla Hamn på Fårö för att se den berömda rauken som ser ut som en hund, eller möjligtvis en kaffekanna, eller en helgonport (vad man ser verkar helt enkelt mest handla om ens egna perspektiv) gör gott i att också vandra upp i tallskogen bakom raukarna.

Gamla hamn har fått sitt namn efter den lilla insjö som ligger under tallkronorna strax bortanför raukområdet. Under tidig medeltid var den ansluten till havet och utgjorde en hamn för fiske och handel. Vattnets utlopp åt norr har blockerats av landhöjningen och strandvallar som blåst upp genom århundranden av stormar. Antagligen blockerades hamnen redan på 1300-talet och fynd som ostron och skärvor av tyskt stengods tyder på att båtarna kommit både långväga ifrån och även från hamnar utanför Östersjön.

Hundra meter söder om hamnen löper små vita stenstränger genom tallskogen. Det är vad som återstår av det kapell som kallas för S:t Olofs kyrka, efter det helgon som sägs ha fört kristendomen till ön. Antagligen hörde kapellet till hamnen och på kyrkogården finns flera gravar i form av ytliga stenkistor. Även vid strandkanten vid raukområdet finns ett flertal gravar. Troligtvis hör också de till hamnen och den bör då ha använts under ungefär 400 år fram till sen medeltid.

Både Gamla hamn och S:t Olofs kyrka är anspråkslösa sevärdheter som ändå är värda ett besök. De berättar om hur ön förändrats genom historien, från vikingarnas gravar på stranden fram till kristnandet av ön och vidare till organiserade handelsvägar.

Parkering och informationstavla finns i anslutning till fornlämningarna.