Vissa forntida gravfält känns speciella. Inte ur ett arkeologiskt perspektiv utan för att de är så fullständigt främmande för dagens människa. Byggda utifrån en kosmologi som vi aldrig kan förstå, bara ana i det kollektiva medvetandets viskningar, och med en symmetri som känns på samma gång främmande och välbekant.

Till en början verkar stenarna slumpmässigt placerade i den täta tallskogen, sedan uppträder mönster och strukturer och Trullhalsars gravfält uppenbarar sig. Det består av ett stort antal gravar av olika typer, sammanlagt omkring 320 synliga. Det finns ett större röse, en skeppssättning, 26 domarringar, 31 resta stenar, en stenrad samt det mest iögonfallande: 291 runda stensättningar med kanter av noggrant lagda stenplattor, vissa med gravklot på toppen.

När gravfältet togs i bruk någon gång kring 600 e. Kr. stod havet högre och gravarna uppfördes på vad som då var en strandkant. Nu ligger det avsides en bra bit in i skogen och långt ifrån närmaste gård. Havets vågor har ersatts med fåglarnas kvitter och känslan av att vara långt ifrån den kända civilisationen är påtaglig.

Ska man bara besöka ett enda gravfält på Gotland så är det till Trullhalsar man ska bege sig. Det kan vara lite omständigt att ta sig dit, lita inte på telefonens gps, men det är väl värt besväret. Den vidskeplige gör nog gott i att både ta med sig sällskap och undvika att fastna i skogen när mörkret faller.

Parkering och informationstavla finns i anslutning till gravfältet.