Av alla Visbys otaliga ruiner så är den efter Visborgs slott en av de mer obskyra. Historien om Visborg tar sin början 1394 när anhängare av Albrekt av Mecklenburg intar två torn i Visby ringmurs sydvästra hörn för att kunna kontrollera staden och hamnbassängen.

Men arbetet med Visborgs uppförande på platsen börjar egentligen 1411 under ledning av Erik av Pommern. Anläggningen bytte sedan händer regelbundet och uppgraderades genom århundradena fram till 1679, året då Visborgs slotts historia nådde sitt slut. Då hade det gått upp för de då danska slottsherrarna att Gotland skulle falla i svenskarnas händer och arbetet påbörjades med att riva hela slottet.

Visborgs historia är ett komplicerat virrvarr av medeltida maktstrukturer som den intresserade kan förkovra sig i på annat håll (förslagsvis genom den inte allt för långa sammanställningen på wikipedia), vi nöjer oss med att konstatera att av det en gång mycket imponerande slottet så återstår idag bara spridda fragment.

Anledningen till slottets fragmentariska utseende är att ruinen först användes som kalkstensbrott, bland annat uppfördes Stockholms slott av kalk bränd från Visborgs stenar. Under 1700-talet började sedan de kvarter som man ser idag växa fram på marken som en gång hyste slottet. Mellan parken som en gång var slottens utanverk och bostadskvarteren finns bortsett från några otydliga grunder nu bara ruinen av byggnaden som kallades för frustugan, samt delar av Visborgs södra borgmur bevarade.

Ruinen efter Visborgs slott är verkligen inte någon imponerande syn jämfört med stadens ståtliga kyrkoruiner. Fördelen är att den istället utgör en stilla liten oas som få besökare hittar till, och en slottsruin är alltid en slottsruin väl värd ett besök för den nyfikne.

Informationsskylt och en modell över slottet finns i parken utanför muren.