Hagbards Galge

EN UDDA UTFLYKT


De fyra bautastenarna i två par som kallas för Hagbards Galge är kanske Falkenbergs mest mytomspunna plats. Stenarna tros vara från bronsåldern och den högsta är hela fyra meter hög. Men det som gör dem speciella är ristningarna som upptäcktes först på 1700-talet. De består av solristningar som än idag syns tydligt, och mer svårtydda skepp och skålgropar.

Det sägs att man vid midsommar, från en punkt framför de båda stenarna, kan se solen gå upp vid Kungsberget rakt bakom solristningsstenen samtidigt som skeppsristningen på den högra stenen ser ut att visa hur solen dras dras vidare från solnedgång mot soluppgång.

Namnet Hagbards Galge kommer från en medeltida vandringssägen som nedtecknades i början av 1200-talet av Saxo Grammaticus. Sagan som låter misstänkt lik Romeo och Juli går:

”Sägnen börjar med att en viking från Trondheim, Hagbard, ger sig ut på vikingatåg. Utanför Hallands kust möts han av en stor flotta under ledning av den lokale kungen Sigvard. De strider, men utan att någon vinner och sluter sedan fred. Sigvard bjuder hem Hagbard som då möter kungens dotter, Signe. De blir kära, men på grund av den fiendskap som sedan länge funnits mellan respektive släkter kan de inte gifta sig. Hagbard försöker senare förklädd ta sig in till Signe, men grips. Han döms vid tinget i Asige till döden. Signe hade lovat att följa sin älskade i döden och Hagbard bestämde sig för att pröva hennes trohet. Som sin sista önskan bad han därför att man först skulle hissa upp hans mantel i galgen. När Signe ser manteln och tror att Hagbard hänger där sätter hon eld på sitt slott och bränner sig själv inne med sina tärnor. När Hagbard ser röken från slottet går han lugnt i döden.” (Källa: Wikipedia)

Även utan legenden om Hagbard och Signe är bautastenarna en intressant utflykt. I närheten finns även skeppssättningen Klockstenarna från järnåldern samt stenåldersgraven Hällkistan vid Bostället.


BESÖKSINFORMATION


Öppna i Google Maps