Vid slutet av grusvägen, vid ätrans strand, pekar en skylt ut på gärdet. Här ligger den mytomspunna Höstena källor, eller rättare sagt Höstena Källa för bara en av de tre finns idag bevarad.

Höstena Källa är omtalad för ett naturfenomen där klart grundvatten ständigt strömmar fram genom självtryck i källans botten. Trycket av det uppströmmande vattnet skapar ett fenomen där bottensanden svävar i vattnet så att det ser ut som att bottnen kokar. Någon har beskrivit det som att det ser ut som kvicksilver. För att ytterligare öka mystiken håller källvattnet en jämn temperatur på 8 grader året runt.

Förr trodde man att källan var bottenlös och den bubblande sanden har gett Höstena källa en plats i sagornas värld. En av alla sägner berättar om en bonde som körde ned i källan med oxar och vagn. De försvann i djupet men flöt senare upp i Falkenberg:

”En dag kom en skogsbo körande med ett par oxar.
När oxarna fick se att det fanns något att släcka törsten med,
så rusade de fram och trots körkarlens protester rakt
ned i den ena källan. Lasten och körkarlen följde naturligtvis med ner
i den bottenlösa källans djup.
Några timmar senare fann man skogsbon med sina oxar och sin
last vid Tullbron i Falkenberg, därifrån han tog landsvägen hem till skogsbygden.”

Höstena källa är värd en kortare avstickare för att betrakta det underliga naturfenomenet.