Det nordiska sjuårskriget handlade framförallt om Danmarks missnöje över Kalmarunionens upplösning och är det längsta och blodigaste kriget mellan de två länderna. Redan i krigets inledning föll Älvsborgs slott till danskarna, men Sverige tog snart i sin tur kontroll över Varbergs fästning vilket gjorde att de fortfarande hade tillgång till en strategisk hamn.

Det retade givetvis Danmarks kung Fredrik II som beslöt att återta fästningen. Hösten 1560 nådde de danska trupperna under befäl av Daniel Rantzau staden och påbörjade en belägring. Den 11 november hade man ställt upp artilleripjäserna på en kulle strax söder om fästningen och påbörjade beskjutningen. Svenskarna besvarade elden och en kanonkula slet brutalt av Rantzaus huvud. Kung Fredrik II tog över befälet och tre dagar senare kapitulerade fästningen. Det blodiga kriget tog slut året därpå utan att något förändrats, bortsett från att hatet mellan länderna ökat markant.

Kullen för händelsen kallas idag för Rantzauklippan och på toppen står ett monument rest till minne av den danska härföraren, med en bronsrelief av honom och inskriptionen Diverso tempore diversa fata; Skilda öden vid skilda tider. Riktigt varför ett monument över en invaderande härförare är rest på kullen är lite oklart, men vid avtäckningen närvarade representanter för båda länders kungahus liksom representanter för krigsmakterna så det finns säkert en god anledning.

Är man fullständigt ointresserad av de många, långa och oftast meningslösa konflikterna med vårt grannland så erbjuder kullen i alla fall en fantastisk utsikt ut över Varbergs fästning.