Att bada bastu är något man gjort sedan urminnes tider. Det som var rituella svetthyddor hos nomadfolken blev i romarriket hälsobringande nöje i marmorklädda badhus. Under medeltiden var bastubad så populärt att de fanns i de flesta större städer för att sedan stöta på en förbudsiver under 1500- och 1600-talen. År 1725 förbjöds bastubad också i Sverige då det ansågs syndigt och smutsigt. Istället kom bastun att användas av allmogen framförallt som tork.

Torkade man malt i dem kallades de för maltkölna och om det gällde lin så var det en linbasta. När bomullsimporten ökade i början av 1900-talet minskade den inhemska linodlingen och basturna kom till slut att överges.

Tånga Linbasta i Jälluntofta är uppförd på 1700-talet och användes ända fram till omkring 1920. Den genomgick en omfattande renovering 1983 och är än idag i relativt gott skick. Den står lite anonymt ute i skogen och är inte helt lätt att hitta till utan gps, men är man nyfiken på den mödosamma processen av linberedning är Tånga Linbasta väl värd ett besök.