Från STF:s turiststation är det inte långt till utsiktspunkten vid Abiskojåkkas kanjon och många flanörer har genom åren stått och beskådat den mäktiga jokkens kraft från träplattformen. Det krävs en viss nyfikenhet för att inse att något inte står helt rätt till där nere i ravinen: för visst ser det ut som att vattnet kommer ut ur en konstgjord tunnel, och visst kan man även se en husgrund långt där nere om man kisar?

Fortsätter man sedan norrut utmed jåkken så stöter man strax på ytterligare något som sticker ut i fjällidyllen, en märklig stenbyggnad med ett runt hål i strax bredvid det forsande vattnet. Ingen av ruinerna finns med på turiststationens karta, och inte heller lantmäteriets eller på fornsök.

Norra Sverige elektrifierades först på 1920-talet men innan dess så hade rallarna och ingenjörerna som byggde malmbanan anlagt tre mindre kraftverk längst med banbygget. Ett av de stora projekten var att spränga en tågtunnel genom berget Nuolja och redan när inslagen var klara insåg man att det skulle bli omöjligt att hålla byggets tidtabell. Rallarna arbetade med handborr och fejsel (en stor slägga) och för att påskynda arbetet behövdes istället kraftverktyg.

För den saken började man under sommaren 1899 att bygga en damm, tubledning och fundament för en kraftstation i Abiskojåkka. Den första dammen höll inte länge och den 18:e juni drunknade rallaren P.J.A. Hellqvist från Gällivare när dammen brast. Han blev den första banarbetaren att bli begravd på den legendomsusade rallarkyrkogården i Tornehamn.

När kraftverket till slut stod färdigt ett år senare kunde man dra ledningar till de olika arbetsplatserna som sedan kunde ge kraft åt tryckluftsrör till borrmaskinerna inne i berget. När tunneln väl var färdig och järnvägen öppnad tömdes samhället på arbetare och kraftverket monterades ner. Kvar stod några ingenjörsbostäder som sedan köptes av STF och blev till Abisko turiststation. Av kraftverket återstår idag bara några otydliga ruiner och få tänker på de arbetare som slet i det väglösa landet innan Abisko blev en turistattraktion.

Promenaden mellan ruinerna efter kraftverket är kort och som en bonus får man också uppleva den omskrivna naturen kring Abiskojåkkas kanjon. Parkering finns vid turiststationen men skyltar vid ruinerna saknas. Är man fortfarande nyfiken på rallarnas liv och leverne är Rallarmuseet strax väster om turiststationen väl värd ett besök.