I jakten på störst, minst, högst och lägst kommer man förr eller senare till landets kyrkor, och av alla Sveriges omkring 3700 kyrkobyggnader så är det Karesuando kyrka som är den nordligaste. Kyrkobyggnaden är vacker i sig där den ligger vid Muonioälven, men det är platsens historiska kopplingar som gör den värd ett besök.

Den första kyrkan i Karesuando var en enkel träbyggnad på låg stenfot som uppfördes åren 1813-1816. Det sägs att kyrkan hade en klocka gjuten i Kengis bruk 1658, vilket skulle betyda att tackjärnet måste ha kommit från Masugnsbyn och gruvan där.

Det var också till den första träkyrkan som den legendomsusade Lars Levi Laestadius först kom för att predika 1826, i orten som kallats för ”en ödemark ej blott i geofysisk bemärkelse utan även andlig”. Det var i Karesuando kyrka hans religiösa särprägel växte fram, där han målade upp syndens förbannelse och helvetets fasor och det var där han tog de första stegen mot den mycket särpräglade väckelserörelse som sedan utbröt i byn 1845.

Efter att Laestadius flyttat från Karesuando för att till slut hamna i Pajala så förföll kyrkan allt mer. Församlingen hade inte råd med underhållet och till slut revs den 1905 för att ersattes av den nuvarande. Även Laestadius prästgård är numera borta och det enda som kvarstår av predikantens tid är det lilla pörte som han lät uppföra på tomten.

Karesuando kyrka står i regel inte öppen för besök, vilket vi bistert fick erfara. Parkering finns naturligtvis i anslutning.