Masugnsbyn

EN UDDA UTFLYKT


Att färdas utmed järnets väg mellan Masugnsbyn och Kengis bruk innebär nio mil genom ödemarken utmed Torneälven. Skogen har sedan länge täckt det mesta av det som en gång var världens nordligaste järnbruk, men den som letar kan fortfarande hitta spår av den omfattande verksamheten som blev slutet för så många drömmar.

Historien tar sin början 1642 med en ekorrjakt i Masugnsbyn och slutar med branden i Kengis bruk 1879. Men egentligen fortsätter den till våra dagar och de stora gruvorna i Svappavaara och Kiruna. Men allt börjar alltså med ekorren.

Enligt den lokala traditionen var det bonden Lars Larsson Lasu från Junosuando som upptäckte malmen i Masugnsbyn. Han var ute på ekorrjakt när hans järnskodda pilspets fastnade i ett magnetiskt stenblock. Fem år senare hade borgare från Torneå fått det första privilegiebrevet för att påbörja en gruva i Masugnsbyn, och det var då som problemen började.

Det visade sig snart att det var oerhört svårt att frakta material mellan Torneå och gruvområdet genom den väglösa vildmarken. Privilegierna gick istället till Arendt Grape och Jacob Pfundt som hade den första masugnen klar för drift 1647. Tackjärnet som producerades fraktades till Kengis där de anlagt en hammarsmedja vid forsen. Men snart var pengarna slut och Grape var svårt skuldsatt.

Bröderna Momma som sedan tog över fortsatte att expandera verksamheten, anlägga en väg och bygga ut Kengis bruk. Men det var fortfarande svårt att få till någon lönsamhet. Naturen var vild, bönderna motvilliga och samerna dyra. Även brödernas pengar tog slut och privilegierna gick som en förbannelse till ännu ett nytt bolag, och sedan ännu ett.

Gruvorna i norr gjorde aldrig någon förmögen, de som försökte dog alla utblottade. Men drömmen om malmen fortsätter ända in i våra egna dagar. Järnets väg innebär fortfarande något av en strapats även fast vi idag har vägar att färdas på, men för den som är nyfiken på världens nordligaste järnbruk och dess historia är det en resa väl värd mödan.

Av gruvdriften i Masugnsbyn finns idag få spår kvar efter den månghundraåriga historien. De gruvhål, slaggvarp, rostplats och husgrunder som återstår är svåra att uttyda i terrängen, men här finns också en kvarn och såg från 1910 samt en kalkugn rest 1952 tillhörande det fortfarande aktiva dolomitbrottet.

Parkering och informationstavla finns i anslutning till gruvområdet.


BESÖKSINFORMATION


  • Öppet: Alltid öppet
  • Pris: Gratis
  • Hemsida: Nej
  • Tel: Nej
  • Koordinater: 67.451192, 22.051281
  • Adress: Masugnsbyn, 985 91 Vittangi
Öppna i Google Maps