Av alla de sagor, berättelser och legender som berättats om rallarna längst upp i norr så är det ingen som fått så starkt fäste som den om Svarta Björn.

Enligt sägnen kom en dag en ensam flicka vandrande på Rallarvägen, den materielväg som anlagts för transporter till och från arbetsplatserna utmed det som skulle bli malmbanan. Hon kom från den norska fjorden och på den svenska sidan sökte hon arbete som rallarkocka.

Egentligen var hon allt för ung för att arbeta i den hårda miljön vid järnvägsbygget och även om hon inte ville säga vad hon hette eller varifrån hon kom så fattade rallarna ändå tycke för flickan. En same ska då ha gett henne namnet Svarte Björn på grund av hennes atletiska styrka, svarta hår och mörka ögon.

Hon dog bara 22 år gammal, kanske blev hon ihjälslagen med ett klappträ vid en av jåkkarna av en annan kokerska i ett gräl om en man, kanske dog hon i tuberkulos, kanske av bäggedera. Kanske bars hon till rallarkyrkogården i Tornehamn och begravdes under ett av de vita korsen. Kanske inte.

Enligt de källor som finns var hennes riktiga namn Anne Rebekka Hofstad och även om det mycket riktigt finns ett kors på kyrkogården som bär namnet Anna är det oklart om det är just den Anna som ligger begravd där. Istället har släktingar tillsammans med SJ och Norske Statsbaner placerat en minnessten strax utanför kyrkogården för att hedra både Anna och legenden om Svarte Björn.

Vad som är sant i historien om Anna och vad som är uppdiktade rallardrömmar kommer aldrig att bli klargjort. Kanske blev hon så omtalad för att hon var en av få starka kvinnor i en annan mansdominerad miljö, något som till slut fick männen att se henne som en respektingivande ikon. Kanske var Svarta Björn en komposit av flera levnadsöden. Kanske har hon aldrig funnits alls så som i legenderna. Berättelserna lever i alla fall vidare och både minnesstenen och det vita korset kan besökas av den nyfikne.

Parkering finns vid stigstarten till Rallarkyrkogården utmed E10:an. Informationsskyltar saknas.