Det är här världen tar slut. Det är i alla fall så det känns efter att ha lämnat bilen utmed E10:an, hoppat över Malmbanan och vandrat upp till den norra ändan av dalgången Kärkevagge, eller Stendalen som den kallas för på svenska. Överallt ligger det stora stenblock som transporterats dit vid inlandsisens slutliga avsmältning och miljön påminner mer om ett månlandskap än något annat.

Vandringen fortsätter söderut, djupare in i Kärkevagges märkliga landskap. Totalt är dalen mellan bergen Kärketjårrå och Vassitjåkka sex kilometer lång, och även om vandringen är lätt så tar den sin tid. Till slut når man en massiv vall av stenblock och därefter slutet på dalen och målet för strapatsen: Trollsjön Rissajaure, sjön som glimmar som eld.

Den sterila Trollsjön är Sveriges klaraste och renaste sjö, med en siktdjup hela vägen ned till botten på 36 meter. Sjön består av smältvatten från de omgivande glaciärerna som faller ner från de omgivande bergen i flera vattenfall och är bara isfri tre månader under sommaren. Utloppet är underjordiskt och mynnar ut på andra sidan stenvallen för att där bilda bäcken Kärkejokk som sedan stilla rinner ner samma väg som man vandrat.

Det är inte förvånande att samerna sett på dalen och sjön som något säreget: att stå i slutet av dalen, omgiven av höga berg på tre sidor och beskåda Trollskön inger en utomjordisk känsla. Det här är en plats för naturkrafter, inte för människor.

Räkna med att det är en halvdagsvandring tur och retur till Rissajaure i måttligt tempo. Den folkskygge väljer med fördel en dag sent på säsongen för att undvika trängsel. Parkering finns vid E10 och det är mer eller mindre omöjligt att gå vilse.