Bronsålderns lämningar skiljer sig stort mellan landets bägge ändar. I de varmare södra delarna var befolkningen mer eller mindre bofast med gårdar och jordbruk, lämningarna är många och i flera fall finns storslagna gravhögar tillägnade den tidens elit.

I norr där klimatet var kärvare flyttade man beroende på säsong och levde primärt på jakt och fiske, lämningarna är mer subtila och svåra att utröna i landskapet. Här har också landhöjningen satt ett tydligare spår, det som då var en kust med djupa vikar och stora skärgårdar har nu blivit till skog.

Här utanför Lappträsk gick havet in i en djup skärgårdsvik. Längst in i viken låg en ö och det var dit som någon kom seglande för 2-3000 år sedan. De kom till ön för att utföra en för trakten mycket ovanlig begravningsrit. Idag kallar vi den för Espinärahögen efter en närliggande gård och den förblir ett mysterium.

Rösen är kända genom regionens kustlandskap och är de samma som återfinns både i södra Sverige och i Finland, men bara två högar har påträffats i hela Norrbotten. Varför vet man inte. Kanske uppfördes högarna av handelsresande från andra områden, med andra seder och traditioner än folken hade här uppe i norr.

Espinärahögen är inte utgrävd, så om det finns några artefakter under gruset som kan förklara hur den hamnade så långt norrut får framtidens arkeologi utvisa.

På en tur genom Norrbottens forntida sevärdheter stöter man på många härdar, fångstgropar och boplatsgropar men få stora gravar. Espinärahögen tillsammans med järnåldersgraven Sangishögen utgör därför två besöksmål som inte bör missas.

Fornlämningen är skyltad från landsvägen vid Lappträsk och stigen fram till graven är markerad. På plats finns en informationsskylt som berättar mer.