I Norrbotten finns omkring 20000 kända fornlämningar, spår från de första människorna ända upp till 1800-talet. Vissa är tydligare än andra men många är lågmälda och svåra att upptäcka. Ett av dessa är fornlämningsområdet Tervaniemi vid Torneälven, strax väster om Pajala.

Här vid älven har stenålderns människor funnit en boplats för att kämpa sig igenom den långa vintern. Groparna i skogen är det som finns kvar av de hus som låg här för 4000 år sedan. Exakt hur de såg ut vet vi inte men groparna kommer av att man grävde ner sig för att hålla värmen bättre. Sanden lades sedan som en tätande vall runt om för att ytterligare öka isoleringen. Möjligtvis byggde man tak och väggar av snedställda klykstänger som utgjorde grundstommen till ett torvtätat nävertak, kanske såg det helt annorlunda ut.

Vi vet ändå att husen var ungefär 20 kvadratmeter stora och kunde rymma en familj eller mindre släkt. Härdarna i husen brann kanske genom hela vintern för att hålla värmen och när landskapet till sist tinade gav man sig iväg igen mot nya jaktmarker. Utanför husgrunderna har man hittat små bitar brända ben av bäver och älg, vinterns föda för fyra tusen år sedan.

I området finns också spår efter en kokgrop som använts för att torka kött eller fisk och vid älven en nyare fornlämning i form av en tjärdal. Den härstammar från 1800-talet när stora mängder tjära gick åt till att impregnera trä. Just den här tjärdalen är relativt liten och borde haft en kapacitet på 1000-1500 liter, och kanske fraktades den sedan vidare till Torneå för vidare utskeppning.

Tervaniemi stenåldersboplats är måhända inte mycket att se, men det är ändå en sällsam plats att besöka. I den täta tallskogen hörs bara älvens avlägsna brus och hade det inte varit för några renars bjällror är det inte mycket som skiljer från tiden då skogen var bebodd.

Parkering och informationsskyltar finns i anslutning till boplatsen.