Erika Aittamaa föddes 1866 i Junosuando och kom att leva med sin familj i Lovikka utanför Pajala. Familjen var mycket fattig, mannen arbetade i skogen och de hade många hungriga barn. För att dryga ut hushållskassan började Erika att sticka på beställning. En dag kom en kund och efterfrågade ett par ordentligt tjocka vantar, vilket också Erika tillverkade. Men kunden blev besviken – vantarna blev stela och hårda av tjockleken och var inte alls så användbara som det var tänkt.

Erika gav sig inte utan tog hem vantarna för att tvätta och rugga dem tills de blev mjuka och sköna. Kunden blev nöjd, ryktet om Erikas vantar spred sig och så var Lovikkavanten född. Det låter som en saga och kanske är det också ett tidigt exempel på ett varumärkes storytelling, men faktum är ändå att vanten har producerats i Lovikka sedan 1892 och att att den kräver en rigorös behandling för att bli bekväm.

Lovikkavanten blev så populär att Erika inte hann med alla beställningar så hon satte sig att lära ut tekniken till andra kvinnor i byn. Än idag går det med lite tur (och en fet plånbok) att få tag på ett par äkta Lovikkavantar, gjorda av svenskt handspunnet garn och tillverkade för hand i Lovikka.

Lovikka har omkring femtio bofasta och ändå en såpass berömd produkt, så givetvis behövdes någon form av monument för att hedra det faktum att vanten kom just härifrån den lilla byn. Husmoderssällskapet började därför sticka på det som skulle bli världens största Lovikkavante. Det tog 14 husmödrar sammanlagt 120 timmar att tillverka en 3,5 meter hög vante av 20 kilo stickgarn och 2,5 kilo broderigarn. Världens största Lovikkavante monterades i en glasmonter utmed landsvägen och kom sedan med i Guinness rekordbok 2002.

Tjugo år senare är landmärket borta. Glaskuren utanför skolan ekar tom. Vanten blev till slut så tärd av solljuset att ullen torkade till den grad att den föll i bitar, och 2021 plockades den ner för gott. Någon ny tänker husmodersföreningen inte sticka, en gång fick räcka, men förhoppningsvis kommer det en upp en ny vante i något mer hållfast material i framtiden.

Glasmontern för vad som en gång var världens största Lovikkavante står utanför den gamla skolbyggnaden utmed landsvägen och är omöjlig att missa.