Skogarna runt Pajala har historiskt varit samernas land, ett hårt klimat med långa bistra vintrar och korta intensiva somrar har lämpat sig bäst för ett nomadisk leverne. Först på 1500-talet kom de första nybyggarna, svedjebrukande skogsfinnar som arbetade med skogen, och långsamt ökade befolkningen runt älven.

Med befolkningsökningen kom också ett ökat behov av vinterfoder till boskapen. Ängsmarkerna och de naturliga slåtterängarna runt älven var inte längre nog för att alla skulle klara sig genom den långa vintern. Man började söka sig längre och längre bort från byarna och en av dessa platser var myren Vasikkavuoma.

Med sina 250 hektar är slåttermyren Vasikkavuoma norra Europas största och har brukats sedan 1700-talet av byarna Juhonpieti och Pajala. Varje sommar har man rest hit för att under några intensiva veckor slå starr och sjöfräken på myren. Efter att det räfsats och hässjats förvarades höet i timrade lador inför vintern då man hämtade hem det med häst och vagn över den frusna myren.

Efter att slåttern upphörde på 1950-talet började myren växa igen och ladorna förfalla. Viss slåtter upptogs igen redan på 1980-talet för att fodra renar och sedan 1997 har Vasikkavuoma restaurerats löpande. Idag är myren skyddad som naturreservat och årligen slås omkring 205 hektar, till viss del med lie men främst med kroppsburna slåtterbalkar. Av de hundratals lador som en gång fanns finns nu ett 80-tal bevarade och många används återigen för att förvara hö inför vintern.

Vasikkavuoma går att besöka året runt och det går en ca 250 meter lång spång ut till den så kallade Kungens lada. På vägen har man utsikt ut över den till synes ändlösa myren med lador och hässjor.

Parkering finns några hundra meter från reservatet och på plats finns rastplats, informationsskyltar och ett fågeltorn.