Långt ut på Vikbolandet finns ruinen efter den gamla kyrkan i Å. Den uppfördes troligen på 1200-talet utmed den dåvarande huvudleden mellan hamnen i Slätbaken och Söderköping. Det var en påkostad byggnad och användes ända in på 1830-talet. Efter att ha övergivits för en ny, mer centralt belägen kyrka brann den ned till grunden 1878. Legenden berättar om en ung dräng som fått i uppgift att kratta och bränna löv på den närliggande gården. Den dagdrömmande drängen slarvade med släckningen och glöden spreds med vinden till kyrkan intill. Kanske var det faktiskt så kyrkan brann ned, kanske inte.

Ruinen restaurerades ovarsamt 1973 och består idag mer av nytt tegel än gammal sten. Mer intressant är istället ett liten skylt vid ena långsidan som berättar en besynnerlig historia:

”På denna kyrkogård vilar lantbrukaren och skomakaren Jon Andersson från Kåfverö i Å socken, så vitt kännt är Sveriges äldste man genom tiderna, enligt dödsboken i Å f 15/2 1582 och död 18/4 1729, således vid sin död 147 år och 2 mån. Frid över hans minne.”

Enligt Östergötlands museum nämns han i flera äldre skrifter där han ska ha bott hemma hos föräldrarna i 40 år. Sedan var han bonde i 40 år, skomakare lika länge och till sist torpare i 30 år ytterligare.

Vilar då verkligen världens äldsta människa här på en ödekyrkogård i Å eller handlar det om olika personer? Det får vi nog aldrig med säkerhet veta.