Mitt inne i Åtvidabergs samhälle, på en stillsam gata med rader av flerfamiljshus, står ett torn som inte hör hemma i bebyggelsen. Kalkugnen i Åtvidaberg är en relik från den tid då orten var Sveriges näst största kopparproducent. Under vissa år i mitten av 1800-talet producerades mer koppar i Åtvidabergs Kopparbruk än vid än Stora Kopparberg i Falun.

Bruket behövde dels kalksten som flussmedel i kopparproduktionen och även kalkbruk samt kalkfärg till alla de nya industrilokaler och bostäder som expansionen krävde. För att täcka behovet förfogade bruket över två egna kalkbrott och flera ugnar, varav den ena uppfördes här på vad som idag heter kalkugnsgatan.

Kalkstenen fylldes uppifrån via en träbrygga på kullen och den brända kalken rakades sedan fram från två uttagsluckor i botten av ugnen. Det tog flera dagar för kalkstenen att komma upp i de 1000 grader som behövdes och ugnen vaktades oavbrutet vid bränningen. När ugnen slocknade för sista gången är oklart men vid slutet av 1800-talet hade bruket allt mer frångått koppar till förmån för kontorsmöbler och påbörjat ett annat kapitel i Åtvidabergs industrihistoria.

Kalkugnen i Åtvidaberg står lättillgängligt utmed gatan och kan besökas året om.