I utkanten av Borghamn under ekarnas kronor finner man Bockakyrkogården. De 80 själar som ligger i de anonyma gravarna är avlidna straffkommenderade stenbrytare från tiden då ”sten födde borghamn”. De som begravdes på fångkyrkogården kom från andra delar av landet och saknade anhöriga som kunde, eller ville, resa ett minnesmärke över dem.

Mellan åren 1842 till 1894 drevs stenbrottet av straffregementet Kronoarbetskåren. När Göta Kanal stod färdig 1832 lades all kraft på att producera sten till Karlsborgs fästning, den gigantiska försvarsanläggningen på andra sidan Vättern. Av de 500 män som arbetade med bygget var 200 av dem stationerade vid Borghamns stenbrott. Hälften av dem var straffångar som huvudsakligen hade begått mindre allvarligare brott som småstölder eller lösdriveri. I stenbrottet fick de ett sunt arbete istället för en fängelsecell medan de avtjänade sina straff.

Även om förhållandena vid straffregementet var förhållandevis bra jämfört med den tidens fängelser fanns det ett bekymmer. En straffånge ansågs inte längre höra till det vanliga samhället och fick därför inte heller begravas på en vanlig kyrkogård. De som hann gå bort innan deras straff var avtjänade begravdes istället anonymt här på Bockakyrkogården. Där ligger de än idag, med bara en enkel skylt på ett träkors som minne.

Passa även på att besöka straffregementets gamla tvättstuga som idag huserar Borghamns Fiskemuseum.