Efter att en medeltida kung blivit vald vid Mora stenar i Uppland var han tvungen att rida vad som kallades för Eriksgatan. Det var en resa genom de olika landskapen för att godkännas av dess lagmän, utan Eriksgatan skulle kungen få det svårt att bekräfta sin överhöghet och legitimitet i de spridda landskapen utanför Svearnas Uppland. Först när resan var genomförd kunde han sedan krönas av Ärkebiskopen.

I Östergötland gick Eriksgatan genom Skänninge, förbi S:ta Ingrids kloster och troligtvis vidare till Bjälboättens stamgods i Bjälbo, Vadstena och Alvastra. Även utan ridande kungar var Skänninge en knutpunkt för landsvägarna genom Östergötland och många fötter, hovar och klövar trampade stigarna fram genom den gamla medeltidsstaden. Med åren blev slitaget så stort att vägen blev till en fåra omgiven av höga vallar, en hålväg. En resenär 1637 beskriver att han inte kunde nå rågaxen från hästryggen för att hålvägen var så djup.

Skänninges första marknadsplats låg på Järntorget vid vadstället över Skenaån och på andra sidan, upp mot de moderna villorna kan man fortfarande se en liten sträckning av den gamla medeltida hålvägen. Den ser inte mycket ut för världen men det är faktiskt den enda bevarade hålvägen i stadsbebyggelse och bör ses av alla historieintresserade.

Parkering finns lite varstans och vid bägge ändar av Eriksgatan finns informationsskyltar som berättar mer om hålvägen och Eriksgatan.