När Östergötland kristnades på 1100-talet och de gamla gudarna byttes ut mot en ny uppfördes en stor mängd träkyrkor. De flesta av dessa är idag borta sedan länge men på deras plats uppfördes under medeltiden ofta en ny i sten. Det var enkla byggnader i gråsten med fristående klockstaplar. Bänkar för att sitta kom först senare, allmogen förväntades stå upp under de långa ceremonierna på latin, ett språk ingen förstod.

Under 1800-talet var många av de medeltida kyrkorna i dåligt skick, eftersatta eller med sättningsskador och samtidigt hade församlingarna vuxit ur de trånga små kyrkorna. En efter en revs de gamla, socknar slogs ihop och det religiösa livet rationaliserades.

De kyrkor som inte revs lämnades åt sitt öde och det var först på 1900-talet man började undersöka dem arkeologiskt och även konservera det som fanns kvar. Hannäs kyrkoruin i Åtvidaberg restaurerades på 1950-talet efter att den övergivits åttio år tidigare till förmån för bygdens nya kyrka.

Kyrkoruinen står idag ensam högt uppe på en kulle ute i obygden, bortglömd av de flesta. Flera av väggarna är fortfarande relativt intakta och på kyrkogården finns fortfarande många gravvårdar kvar. Överlag är det ett spöklikt besöksmål väl värt en omväg.

Strax intill Hannäs kyrkoruin finns en liten parkeringsfick med en informationsskylt där man kan läsa mer om kyrkans historia.