Bockakyrkogården är en av de mest säregna och mytomspunna platserna i Vadstena. Många som besöker Borghamn för att utforska miljön stenbrotten tar också en promenad upp till den gamla fångkyrkogården med de omarkerade gravarna under ekkronorna.

Att de första gravarna tillhörande den gamla fångkolonin återfinns redan vid parkeringen missar däremot de flesta. Där på en liten kulle vid jordkällaren står två ensamma gravstenar med vittrad text som numera är svårtydd.

Enligt historien hette en av fångarna Jan-Per,  en ordkarg och vresig man som i sitt tidigare liv varit blomsterodlare. Nu slet han däremot i stenbrottet iförd en kronoarbetsdräkt utan några större glädjeämnen i tillvaron. När så en herrelös hund en dag 1881 vandrade in på området tog Jan-Per hand om den, döpte den till Oden och gav den att äta från sina egna rationer.

När Oden gick bort 1888 höggs en sten till hundens minne och restes på vad som kallades för ”Lustikulle”. Inskriptionen som idag är svårtydd lyder:

”En skälm jag håller honom för
som denna minnesvård förstör,
den nu är rest på Odens graf
utaf en gammal Borghamns slaf.”

Mycket närmare än så går det nog inte komma det tröstlösa liv som fördes här på den tiden då ”sten födde borghamn”. Bredvid Odens grav står också gravstenen över hunden Zenta som levde 1921 till 1934, men om den hunden är mindre känt.