Naturreservatet Kastad Kulle ser inte mycket ut för världen när man närmar sig på gamla väg 50. Det blir inte mycket mer imponerande när man tagit av till den lilla grusvägen och hittat parkeringen. Kastad Kulle är helt enkelt inget vidare imponerande naturreservat med sina blygsamma 3,5 hektar.

Kullen i sig bildads under den senaste istiden när inlandsisen rörde sig från norr mot söder över Östgötaslätten. Den har en valryggsformad utsträckning i isens rörelseriktning och betecknas därför som en så kallad drumling, en subglacial landform som skapats under istäcket.

Här växer den mycket sällsynta ärtväxten luddvedel som annars har sin huvudutbredning på grässtäpperna i Östeuropa och Asien. I Sverige växer den bara på fem platser, alla i västra Östergötland. Kullen ser ungefär likadan ut som den gjorde när inlandsisen smälte, så luddvedeln har kunnat överleva här som en relik över en tid då landskapet var en stäpp.

Under järnåldern användes Kastad Kulle som gravfält och än idag kan man se rester från en domarring och tre runda stensättningar på toppen av kullen.

Det finns flera anledningar till att reservatet är ett av områdets minst besökta. Luddvedeln är svår att upptäcka för ett otränat öga, gravfältet är skadat och om somrarna betas reservatet av en armé av nyfikna kossor. Det är däremot en vacker plats och en liten lunga mitt i slättlandskapet. Kastad Kulle förtjänar om inte annat ett kort besök av den nyfikne.