Öna kulturreservat är ett bevarat skogshemman i ett landskap så kargt man bara kan tänka sig. Skogen ligger som en vägg bakom klipporna och nedanför ligger den tysta Stensjön. Här har dåtidens fattigaste burit sten efter sten i ett tröstlöst försök till att bereda tillräckligt med odlingsbar mark för att överleva.

Öna har anor från 1500-talet då det var en obrukbar utmark till gården Dockebo. Från slutet av 1600-talet finns sedan belägg för att människor faktiskt försökte leva här. I slutet av 1700-talet består Öna av fyra små gårdsenheter som osannolikt nog försörjde ett 20-tal invånare.

Jorden var så mager att den inte gick att leva på den fullt ut. Istället fick man försörja sig med sidosysslor som skomakeri och vävning. Fattigdomen som präglade invånarnas livstider har däremot också haft en konserverande effekt på både byggnader och odlingslandskap. Jordbruket är nedlagt men sedan 1960-talet betas större delen av inägorna.

En av byggnaderna användes som sommarstuga fram till 1973 då både Uppgården och Nergården donerades till Östergötlands museum. Sedan dess har området bevarats som en tidskapsel för gångna tider och 2012 blev det även ett kulturreservat under länsstyrelsens förvaltning.

Det går att besöka Öna året runt och vissa byggnader står alltid öppna. Det finns även ett flertal digitala guidningar man kan följa runt området. Parkering finns i anslutning men kräver en kortare promenad upp till gårdarna.