Vem vet hur många gravfält det finns från yngre järnåldern, men de är i vilket fall som helst fler än någon orkat räkna. Tidsmässigt skulle man snart övergå från att begrava sina döda i nära anslutning till gården eller byn och istället samla dem under ordnade former på en kristen kyrkogård.

Vid Risberga mellan Vadstena och Skänninge hittar man ett ganska tidstypiskt sådant gravfält, ett av få bevarade i en jordbruksbygd som arbetats hårt så länge det funnits människor i området. På Risberga gravfält hittar man hela sexton gravhögar, ett tiotal flacka gravar av sten, ett par domarringar och sexton resta stenar.

På en av högarna finns ett gravklot, något som brukar markera en kvinnograv medan resta stenar oftast markerade mansgravar. Mycket är idag övertorvat men både högarna och domarringarna går fortfarande att urskönja på gravfältet. Det är en vackert belägen gravplats som minner om en tid som gått ur minnet, men i övrigt är det som sagt väldigt typiskt för sin tid.

Parkeringsficka finns utmed landsvägen och en informationsskylt vid gravfältet berättar mer om platsen.