Ett av Sveriges främsta medeltida konstverk hittar man i Rogslösa utanför Vadstena. Där sitter Rogslösadörren, en massiv trädörr som skapades omkring 1275 av den anonyma smideskonstnären Rogslösamästaren. Överst är en jaktscen som kanske anspelar på Ombergs djurgård, människan som skapelsens krona eller möjligtvis paradiset. Längst ner på dörren drar djävulen en kvinna i håret och sticker henne med ett spjut samtidigt som en ängel slåss mot en drake. Kanske är det syndafallet och St. Mikaels strid mot draken som är avbildade. Oavsett vad motivet anspelar på så är det ett fantastiskt konstverk.

Dörren är i sig en imponerande sevärdhet men den bär också på flera sällsamma sägner kopplade till drottning Omma, sagodrottningen som dominerat traktens legender sedan forntiden. Det finns flera teorier om Ommas ursprung men inga definitiva svar. Möjligtvis är Omma en omskrivning av Omi, ett av guden Odins många namn. Kanske är det den dimma som ofta omsluter berget men inte slättbygden som personifierats. Kanske var Omma en lokalt dyrkad gudinna. Det enda som är säkert är att det mesta av mytologin gått förlorad.

Drottning Ommas huvud liknade en berguvs eftersom hon alltid bar en huva med hål för ögonen och två tofsar på hjässan. I likhet med asagudarna var hon odödlig och till henne offrade man för god jakt. Hennes odödlighet kom av att hon fick en flicka från bygden att skola upp till ny drottning när hon började bli gammal. I utbyte fick familjerna skydd i Ommas borg vid ofred. Ommas tidsålder fick sitt slut när den sista drottningen blev mördad av sin far. Han hade ångrat sig och ville ha sin dotter tillbaka. Efter mordet lyfte han på slöjan och såg att det var sin egen dotter han dödat. I en annan version försöker en smed skapa den finaste port han kunde åstadkomma för att byta mot flickan. När Omma vägrade fick den istället bli kyrkport i Rogslösa.

Kanske det mest fascinerande med legenderna om Omma är att de lever kvar än idag, som ett diffust minne från en tid med en annan och delvis glömd mytologi. Vem vet, drottning Omma kanske fortfarande vakar över berget?