Stens kyrka byggdes i kalksten på sent 1100-tal eller tidigt 1200-tal och hade kunnat vara en av traktens äldre om den hade funnits kvar. Kyrkan bestod av ett långhus, ett mindre kor och en halvrund absid längst i öster. I väster fanns ett högt torn och på norra sidan låg sakristian.

Kyrkan brändes ner av den danske härföraren Daniel Rantzau under det nordiska sjuårskriget 1568 men byggdes snart upp igen. Någon gång under 1700-talet fick kyrkan också en hög tornspira. Kyrkan som stått emot så mycket mötte till slut sitt öde i början av 1800-talet. Befolkningsökningen hade då gjort många kyrkor för små och de gamla revs oftast i samband med att man byggde en ny och större. Så var också fallet med kyrkan i Sten och idag finns inget kvar förutom en ruinkulle och ödekyrkogård.

Kyrkogårdar såg på den tiden mer ut som ängar med få och enkla gravvårdar. Att begravas söder om kyrkobyggnaden ansågs finare än andra platser på kyrkogården och det är där man idag finner den enda kvarvarande gravstenen, en sten från 1600-talet vackert dekorerad med timglas och döskallar.