Kung Magnus Eriksson ses som en av Sveriges stora medeltida regenter, han är både den näst längst regerande monarken i Sveriges historia och till stor del ansvarig för landets första riksomfattande lagstiftning – Magnus Erikssons landslag. Givetvis bör en sådan härskare även göra en spektakulär sorti.

I mitten av 1350-talet började missnöjet mot kungen att närma sig rent uppror. Ekonomin var usel och landet stod i skuld till både Hansan och påven. Stormän såväl som hans egna familj började allt mer att ifrågasätta hans makt. För att ha ett starkt fäste uppfördes borgen Svaneholm någon gång däromkring, men det skulle visa sig lönlöst. Magnus drevs på landsflykt och den 18 februari 1364 utropades Albrekt den yngre till kung av Sverige. Samma vår påbörjades belägringen av Svaneholm, som utan större problem kunde intas av de tyska soldaterna.

Idag återstår inte mycket av det en gång så starka fästet. Vallgravarna är efter en sänkning av Kilarpssjön torrlagda och det en gång höga kärntornet har rasat tillsammans med tornmurens yttre skal. Över rasmassorna finns idag en trappa som leder upp till toppen av de tio meter som utgör resterna av tornet. Längst ner är de kallmurade väggarna fem meter tjocka och tornets bas är fortfarande 10 meter högt. Norr om tornet finns en muromgärdad borggård och på den södra sidan förborgen.

Svaneholms borgruin är en obskyr medeltida borgruin som ser få besökare, vilket är synd för det vackra läget på udden tillsammans med det faktum att man fortfarande kan blicka ner i återstoden av kärntornet gör det till en spännande utflykt. Om somrarna finns en besöksparkering vid udden och promenaden ut till ruinen är kort. På vintern är vägen stängd med bom och promenaden blir betydligt längre.