Vadstena Klosterruin

EN UDDA UTFLYKT


Mitt bland de bevarade byggnaderna i Vadstenas klosterområde ligger en ofta förbisedd ruin från 1300-talet som kallas för Ruinparken eller Vadstena Klosterruin. Den grävdes ut redan på 1930-talet men restaurerades först 2007 av Statens Fastighetsverk och är en av Vadstenas mindre storslagna sevärdheter.

Förutom ett bageri och ett bryggeri innefattar ruinen en av konventets mest märkliga byggnader, det så kallade Taleshuset. På klostret levde munkar och nunnor helt åtskilda men inte utan att de kunde ha visst samröre med varandra. Taleshuset spelade en central roll i klosterlivet där de kunde kommunicera med varandra genom täta trägaller. Där fanns också en snurrtunna och en draglåda för att kunna byta saker utan risk för fysisk kontakt. Gruset har fått olika färger för att indikera vilken del av byggnaden som hörde till nunnorna respektive munkarna.

Ruinen är märklig av två anledningar. Dels visar den hur långt man gick för att upprätthålla regeln om att nunnor och munkar skulle leva åtskilda. Dels är det också tveksamt om Taleshuset faktiskt fyllde en praktisk funktion annat än under klostrets yngre dagar. Flera senare historier vittnar om nunnor och munkar som drack vin, dansade och besökte varandras celler, helt emot den fromma fasad klostret ville presentera utåt.

För att få en helhetsbild av hur klosterlivet såg ut under medeltiden bör man komplettera Ruinparken med ett besök till Sancta Birgitta Klostermuseum, som ligger ett stenkast bort.


BESÖKSINFORMATION


Öppna i Google Maps