Emil Jerlov föddes 1891 i skånska Eslöv och skulle efter omfattande medicinstudier viga sitt liv åt gynekologin. Han står som författare till spännande titlar som ”Redogörelse för ett fall av botriocephalusanämi” och ”Om komplementbindning vid Helminthiasis”. Jerlov var också en dedikerad amatörastronom, något som har lett till ett oväntat kändisskap långt efter hans död 1976.

Allt tar sin början med importstoppet av kol och gas under andra världskriget, i brist på annat bränsle byggde man då torvfabriker över hela landet. Inte för att torv är vidare bra – det är extremt arbetsintensivt, behöver först torkas och ger väldigt mycket aska vid förbränningen. Men det var något som fanns inom landets gränser så det fick duga. När kriget var över så glömde man snabbt bort torven och kvar stod fabrikerna tysta och övergivna.

En av dessa låg i den lilla orten Vittsjö på gränsen mellan Småland och Skåne. Det var där, djupt inne i den mörka skogen, som Jerlov bestämde sig för att bygga ett eget astronomiskt observatorium. Den gamla torvfabriken passade perfekt, det var långt till närmaste stad och konstruktionen var stabil nog för att bära en roterande kupol utrustad med ett 10-tums Newtonteleskop och annan astronomisk utrustning. Grusvägarnas korsningar runt fabriken pyntade han med små plåtskyltar med namn som Vintergatan och Astronomvägen. Ingen kunde missa att det var här Jerlov hade som roligast.

När Jerlov gick bort 1976 så tömdes observatoriet och lämnades åt sitt öde. Med åren glömdes det bort, kupolens hjul rostade fast och plankorna började murkna. Tills den dagen då någon nyfiken svängde in på Astronomvägen, uppmärksammade den märkliga kupolen och bestämde sig för att klättra upp med en kamera.

Sedan dess har Jerlovs observatorium sett åtskilliga inofficiella besök, men de senaste tio åren har det blivit allt svårare att ta sig upp. Även om fabriken är byggd av armerad betong är många partier i trä som snart ger vika. Taket på kupolen rasade in härom året och stegen upp till den sista nivån knarrar oroväckande. Den som bestämmer sig för att klättra till toppen bör vara medveten om att det föreligger en konkret rasrisk.