Vid Bjärsjölagårds slott i norra Sjöbo finns något av ett bortglömt kapitel i Skånes industriella historia. Här finns en rik tillgång på kalksten som bönderna i trakten länge utnyttjat både som gödningsmedel och för byggnationer. Traditionellt brändes kalkstenen i grävda markgropar, något som tog drygt en vecka och krävde stora mängder bränsle.

Vid mitten av 1800-talet började en mer omfattande produktion tack vare Bjärsjölagårds dåvarande ägare Adolf Bϋlow. Han lät en tysk byggmästare uppföra två moderna kalkugnar på ägorna som stod klara 1872. De identiska ugnarna eldades med kol och ved genom tre öppningar på botten av ugnen medan kalkstenen hissades upp och lastades i från en lucka vid toppen. Genom att hålla bränsle och kalksten separerade kunde man producera en mycket ren kalk.

När den ena ugnen brann ner ersattes den av en cylinderformad dansk ugn 1902 och verksamheten fortsatte sedan fram till omkring 1940 innan den lades ner för gott. Under sin blomstringstid var kalkbrottet Skånes största och betydligt större än det i Limhamn. Kalkugnarna som brukar benämnas Adam och Eva finns med som landmärken i många äldre reseskildringar och räknas idag som viktiga industrihistoriska minnesmärken.

Kalkugnarna ligger i nära anslutning till riksväg 13 och på plats finns informationsskyltar som berättar mer om epoken.