Strax utanför Kristianstads centrala delar hittar man Lillö Borgruin som räknas till ett av stadens första fasta hus. Borgen uppfördes antagligen i slutet av 1200-talet och den första som skrev sig till Lillöhus var Jacop Absalonsen Thott år 1343. Efter att borgen förstörts i en brand 1525 byggdes den upp till en tegelbyggnad i fem våningar med två runda torn och två flyglar på borggården. Den liknade då mer ett renässansslott och det är resterna från den epoken man ser spåren av idag.

Lillö var strategiskt placerad ute i de öppna och lättförsvarade våtmarkerna och omgärdad av en djup vallgrav. När Gustav II Adolf försökte inta borgen 1612 fick han till slut ge upp och skotthålen från försöket syns fortfarande i putsen. När Skåne sedan blev svenskt 1658 innebar det också slutet för Lillö. Karl X var orolig över att danska styrkor skulle inta borgen och därmed utgöra ett hot mot den nya fästningsstaden Kristianstad, så borgen revs och när Linné på sin Skånska resa 1749 besökte platsen var ruinen redan dold under jord.

Först 1938 startade en omfattande utgrävning som skulle komma att pågå i sex år. Ruinen och vallgraven grävdes fram och omfattande lösfynd och byggnadsdetaljer togs om hand. Sedan dess är resterna av Lillö skyddade under ett tak och på 90-talet fick också allmänheten tillträde.

Idag är området ett populärt picknickområde och Linnérundan som utgår från Naturrum Vattenriket passerar borgen. När föreningen Vattenrikets vänner håller öppet hus brukar det vara omåttligt populärt, men övrig tid är det många som besviket fått vända på klacken efter att ryckt i den låsta dörren. Borgen är däremot inte otillgänglig, den som vill kan faktiskt kvittera ut en nyckel på Naturrum och på egen hand utforska ruinen.

Så missa inte stadens kanske största sevärdhet, gå till informationsdisken och be om en nyckel till Lillö, det är värt besväret och ofta får man borgruinen helt för sig själv.