På slottet Trolle-Ljungby utanför Kristianstad förvaras ett dryckeshorn dekorerat med förgyllda silverbeslag och en pipa av elfenben som kan blåsas i bägge ändar. Slottet tillhör släkten Wachtmeister men det gör inte klenoderna, de tillhör trollen och har alltid gjort så.

En bit norr om slottet ligger en gård med ett enormt flyttblock framför ladugården som trollen kastat dit. Som sig brukligt retade de sig på en kyrka och försökte pricka den med en stor sten, och som vanligt hade de missat sitt mål. Istället använde de stenen för att festa på julafton, kvällen till ära var stenen då upphöjd på guldpelare så att trollen kunde ha sitt dryckeslag under den.

Någon gång på 1500-talet ville slottets dåvarande ägarinna Fru Sissela Ulfstand få veta mer om trollens beryktade kalas och sände dit en av stallkarlarna. Väl vid stenen bjöds han att dricka ur ett horn och blåsa i en pipa, men slog ut drycken och flydde tillbaka mot slottet med trollen hack i häl. När de inte fick tillbaka sina klenoder uttalade de en förbannelse om att gården och dess ägare skall drabbas av olycka den dag föremålen flyttas därifrån. Stallkarlen och hans häst dog, slottet brann tre gånger och Sisselas ätt dog ut, men hornet och pipan finns kvar på slottet än idag. För säkerhets skull.

Berättelsen är en lokal variant på en sägen som är vida spridd både i Skandinavien och Tyskland. Ibland knyts den till ett gods och ibland till en kyrka men den handlar alltid om ett eller flera objekt som måste stanna på sin plats för att garantera platsens välgång. Sägnens bakomliggande mening är höjd i dunkel men Maglestenen som trollens sten kallas, den finns kvar att beskåda strax utanför Kristianstad.