Sveriges relation med brännvinet har varit lång och dramatisk. Redan 1447 började man använda livets vatten, aqua vitae, som medicin och till kruttillverkning. Snart därefter insåg man att det även gick utmärkt att dricka det för berusningens skull. Ryktet spred sig snabbt och brännvinet blev så populärt att Sten Sture bara några decennier senare fick förbjuda det som rusdryck i Stockholm.

Därefter följde nära 400 år av växelvis förbud och fri husbehovsbränning samtidigt som konsumtionen ständigt ökade och svensken blev allt mer nedsupen. På 1850-talet bildades det första systembolaget och 1860 förbjöds så husbehovsbränningen för sista gången. 1860 var också året då gårdsbränneriet på Oscarsfarm i Sösdala uppfördes. I dessa trakter var potatis en vanlig gröda och att jäsa den till mäsk för att sedan destillera den till alkohol var ett lönsamt sätt att göra sig av med överskottet.

Vid 1900-talets början fanns det cirka 100 brännerier i Skåne och dessa svarade då för 75 procent av totala brännvinsproduktionen i Sverige. Därefter rationaliserades tillverkningen allt mer och antalet brännerier minskade successivt. Oscarsfarm Gårdsbränneri lade ner verksamheten 1950 och idag finns det bara ett ensamt bränneri kvar i regionen.

Bränneriet ligger på privat mark och är inte öppet för allmänheten, tegelbyggnaden har trotsat tidens tand i över 160 år men är inte längre säker att beträda. Det går däremot utmärkt att beskåda den imponerande byggnaden från håll.