Ringröset i Röshult

EN UDDA UTFLYKT


Ett ringröse är en mycket ovanlig typ av gravsättning som tros ha uppförts under bronsåldern. Till skillnad från vanliga rösen, som består av en mängd stenar till synes slängda på måfå i en hög, så består dessa av en stenvall som löper runt ett inre tomrum.

I Sverige finns bara ett fåtal kända ringrösen, och här i västra Smålands djupa skogar har man funnit fem av dem. Strax söder om byn Röshult ligger Sveriges största; en cirkulär struktur som mäter 35 meter i diameter, bestående av en 5-7 meter bred stenvall med vad som verkar vara en försänkt ingång från nordost.

Inget ringröse har undersökts systematiskt, så deras exakta syfte och betydelse förblir föremål för spekulation. En teori föreslår att de kan ha varit kultplatser, där den cirkulära formen då symboliserade en portal mellan liv och död, eller till en annan värld. Enligt arkivuppgifter ska arkeologen Carl Wibling genomfört en undersökning av delar av ringröset sommaren 1909, under vilken en ”kista” eller ”altare” rapporterades ha upptäckts i mitten. Några fynd gjordes däremot inte.

Ringröset i Röshult är en del av ett större sammanhängande gravfält, med ytterligare ett röse och sex domarringar från järnåldern i närheten. Oavsett ringrösets funktion så har traktens människor valt att begrava sina döda här i tusentals år, och antagligen har röset till och med gett namn åt byn Röshult.

Röshults ringröse är inte direkt lättillgängligt. Enklast är att det ankomma med bil, köra igenom byn och fortsätta i drygt en kilometer fram till ett första mindre röse där man kan parkera. Sedan får man fortsätta till fots fram till det stora ringröset. På plats finns en informationsskylt som berättar mer om gravfältet.


BESÖKSINFORMATION


Öppna i Google Maps