Det saknas skyltning från landsvägen och kanske är det till fördel för familjeturismen på Visingsö. Hit rullar inte de hästdragna kärrorna med barn sockerstinna av polkagrisar från Gränna. Rysskyrkogården minner istället om en tid som passar dåligt i öns marknadsföring som sommarparadis.

I slutet av det stora nordiska kriget, då Karl XII desperat försökte rädda Sverige som stormakt, ansågs Visingsö vara den perfekta platsen för att hålla krigsfångar. Visingsborgs slott som hade övergivits 1680 passade utmärkt som fångförläggning och ön ligger nästan mitt i Vättern, så det är långt till fastlandet för någon som försöker fly.

Mellan 1715 och 1718 hölls ungefär 2000 krigsfångar inlåsta i slottsruinen, de flesta var ryssar och även om 44 rapporterades ha flytt i båtar stulna från öborna så dog desto fler av svält och sjukdom. De som dog fick sin sista vila i omarkerade gravar här i skogen. På senare år har två monument rests på platsen för att markera vad som en gång utspelade sig här.

Tvärs över gatan ligger en betydligt äldre gravplats som man kan läsa mer om här.