Strax norr om Visingsborg och Brahekyrkan ligger en liten slåtteräng i skogen som är platsen för ön mest mystiska fornlämning. S:t Laurentii kapell hittades redan 1940 och då genomfördes en arkeologisk undersökning som frilade resterna av den grund man fortfarande ser. Ruinen mäter 8,5 x 6,8 meter och golvet var belagt med flata skifferhällar. Vid den östra väggen fanns resterna av ett murat altare och putsbruk bland rasmassorna vittnade om att byggnaden haft kalkmålningar.

Att det faktiskt är ruinen av ett kapell är fastslaget då det tas upp i en lista över Linköpings stifts kloster, kyrkor och kapell från 1515. Det ska då ha varit ett kapell utan präst. Här tar uppgifterna slut och spekulationerna tar vid.

S:t Laurentii kapell uppfördes troligen på 1100-talet som ett gårdskapell till Husabyn, den gårdssamling som kungen hade till förfogande på Visingsö och antagligen övergavs det efter reformationen på 1500-talet.

Stolphål till väster om ruinen visar på att det bör ha funnits ytterligare en byggnad i anslutning till kapellet men dess funktion är okänd. Det finns inte heller några gravar runt området så det har inte använts för begravningar. Kapellet är helgat åt Sankt Laurentii som är humorns helgon och kanske har det använts för mässor eller privat bön och kontemplation. En annan teori är att det inte alls var ett kapell utan en grangie, en ekonomibyggnad tillhörande Alvastra kloster.

Förutom den första utgrävningen 1940 har ruinen undersökts med georadar 2015 och med metalldetektor 2016, men för att lösa kapellets gåta kommer det att krävas ytterligare utgrävningar om området.

Visingsös mest spännande sevärdhet är dessvärre inte mycket att se. Förutom de frilagda delarna av grunden står där bara en minnessten rest av Per Brahe 1679. Parkering och informationsskylt finns i anslutning till ruinen.