Fågelsången och den täta grönskan på Tolarpsberget strax utanför Jönköpings centrum döljer knappast känslan av att man hamnat på en ytterst märklig plats. Vägar leder till synes ingenstans men så ser man betongen. Bergets höga väggar bryts av åtta fortifierade inslag, tunnlar in i ett fuktigt kallt mörker.

När kriget bröt ut 1939 saknade Sverige en industriproduktion av försvarsmateriel som kunde möta det förändrade säkerhetsläget. Statens ammunitionsverk fick i uppdrag att iordningställa nya fabriker för tillverkning av olika ammunitionstyper och flera av dem kom att förläggas i Jönköping.

I Jönköping fanns det en tändsticksindustri som i och med krigsutbrottet såg sin verksamhet minska drastiskt, vilket frigjorde ett stort antal arbetare och utrustning. Till en början skedde ammunitionstillverkningen på på plats i tändsticksfabriken inne i staden, men snart kom den att förläggas till fortifierade anläggningar i utkanten.

En av dessa fabriker började byggas på Tolarpsberget 1942. Boende blev tvångsutlösta, stängsel sattes upp och i slutet av 1943 kunde den 2000 kvadratmeter stora ammunitionsfabriken i berget tas i drift. Det var en omfattande produktion av framförallt ammunition till tyngre vapensystem som sedan fortgick fram till 1950-talet.

Därefter användes fabriken till att destruera skadad ammunition i bergets säkra kamrar innan området till slut avvecklades och såldes till Jönköpings kommun 1981. De sprängda tunnlarna kom till viss mån att användas som kommunens dynamitförråd men i stort fick fabriken nu förfalla.

Ändå var det långt ifrån slutet för Tolarpsberget. I början av 2000-talet byggdes en äventyrspark i och omkring bergrummen, en satsning som invigdes av Ingvar Oldsberg, och senare har lokalerna hyrts ut till polis och militär för olika övningar. I folkmun har fabriken genom åren börjat kallas för Baslandia och frågan är om det finns något annat bergrum i Sverige som sett så många besökare.

De vidsträckta tunnlarna är idag fulla av klotter, asbest hänger som snö från de trasiga rören och allt av trä har sedan länge murknat till oigenkännlighet. Här och var står fastmonterad utrustning för tillverkning och destruering kvar. Minnen från en tid då busslaster med arbetare gick hit upp från tändsticksfabriken för att göra sitt dagsverke.

Baslandia har alltid varit en nagel i ögat för kommunen, de låsta grindarna in i berget har ständigt brutits upp och flera bränder har anlagts i tunnlarna. Stadens sämst bevarade hemlighet har varit en given destination för nyfikna och uttråkade ungdomar i årtionden. Hur framtiden ser ut för ammunitionsfabriken vet vi inte, men det ihåliga berget kommer säkert att stå kvar i ytterligare en generation.