En dös är en gravtyp från stenåldern som består av en stor sten uppallad på några mindre stenar och återfinns framförallt i Skåne och Bohuslän. Även på yngre gravfält från järnåldern har man stött på liknande, om än mycket mindre, formationer. Men de återfinns också i skogarna runt hela landet, och faktiskt lite här och var på jorden. Är stenformationerna kanske spår efter en gemensam megalitisk högkultur vars historia i övrigt gått förlorad?

Det är ganska uppenbart att människan i alla tider har fascinerats av en stor sten som vilar på några mindre, det räcker att besöka närmaste stenstrand för att få se en modern variant på fenomenet. De stenformationer man finner i skogen har ibland huggna skålgropar från järn- eller bronsåldern, vilket visar på att även dåtidens människor såg något mystiskt i de till synes omöjliga formationerna. Ofta har de också en lokal sägnen kopplad till sig, som att de är boningshus åt vättar eller annat oknytt, eller att de är gamla kultiska offerplatser.

Men uppallade block, eller liggande hönor, som de också kallas har med stor säkerhet inget att göra med en mystisk forntid. Istället är den rådande teorin att det är flyttblock som färdats med inlandsisen. Sedan har vatten kalspolat den sandiga moränen och lämnat blocken vilande på de kvarvarande små stenarna.

Trollstenen utanför Tranås är en av dessa fantastiska formationer och är en rolig uppflykt för såväl barn som vuxna. Stigen är markerad med flera informationstavlor om sagor och sägner och väl framme kan alla förundras över hur det gigantiska blocket har hamnat där det ligger. Kanske var det trollen, kanske var det istiden, men antagligen var det inte forntida astronauter.