I början av 1970-talet var Stockholm i en stad under förvandling. Den gamla innerstaden revs i snabb takt och ersattes med höghus, kontor och parkeringsplatser. Staden skulle rationaliseras och vad invånarna tyckte och tänkte var långt ifrån relevant.

I maj 1971 planerade Stockholms politiker att hugga ned tretton almträd i Kungsträdgården för att istället ge plats åt butikslokaler, en biljetthall och en tunnelbaneuppgång. Trots överklaganden och protester beslutade politikerna att såga ner träden i hemlighet natten till den 12:e maj.

Men de hade inte räknat med att en aktionsgrupp satts samman som snabbt kunde samla omkring 1000 demonstranter i parken. Arbetarna som skulle fälla almarna med motorsågar eskorterades av poliser och situationen eskalerade snabbt till våld från båda sidor. Till slut gav polisen upp och lämnade parken tillsammans med arbetarna – och träden var räddare.

Protesterna mot avverkningen av de tretton almarna i Kungsträdgården var en manifestation av en allt mer växande opinion mot den moderna stadsplaneringen, som kritiserades för att förstöra stadens kulturarv, trivsel och miljö. Och det blev faktiskt bättre efter den nattliga räddningsaktionen.

Almstriden blev en vändpunkt för politiken i Stockholm. Efter händelsen skapades ett ökat fokus på grönområden och stadsplanering som skulle gynna både invånare och miljö. Stockholm stad beslutade att utveckla sin gröna infrastruktur, med mer parker och grönområden i stadens centrum och omkringliggande förorter. Idag är Stockholm en av Europas grönaste huvudstäder med en väl utvecklad cykelinfrastruktur, parker och gröna områden som ger invånarna en bättre livskvalitet och hjälper till att bekämpa klimatförändringarna.

Än idag växter flera av almarna kvar i Kungsträdgården och ett par av dem har fortfarande kvar de ärr som orsakades av arbetarnas motorsågar. Parkering kan som vanligt i Stockholms stadskärna vara problematisk och på plats finns inga skyltar som berättar historien om Almstriden.